[POP #2] The Band: Plattorna som följde

MUSIC FROM BIG PINK [1968]

En klassiker. Inte bara för det fantastiska låtmaterialet, men också för det avspända och integrerade soundet. Kolla in kombinationen orgel/piano, Robertsons smakfulla gitarrspel (lika delar Curtis Mayfield och Steve Cropper) och de otroliga rösterna, som vävs runt och hakar i varandra på ett sätt som för tankarna till The Staple Singers jordnära gospelmusik. Bob Dylan målade omslagsbilden.

Postat i:då, diskografi, Lennart Persson, POP #02, Lennart Persson, The Band

[POP #2] Dinosaur Jr diskografi

DINOSAUR

1985

LSR RECORDS/IMPORT HMS015

Debut som sparkar åt alla håll. J. Mascis har ännu inte hittat fokus i vare sig sitt låtskrivande eller sitt gitarrspel. Allt stämmer i »Quest«, ett vemodigt mästerverk. Avslutande »Bulbs of Passion«, som J. Mascis själv räknar bland det bästa han skrivit, är primalterapi med gitarrkomp.

Postat i:diskografi, Jan Gradvall, POP #02, Dinosaur Jr, Jan Gradvall

[POP #3] Döda poeters sällskap

Den kraftfulla rösten hos en innerlig trubadur. En akustisk gitarr eller ett ensamt piano. Några välformulerade ord om livet och evigheten. Det har gått 30 år sedan Bob Dylan uppfann pop-poesin. Under åren som gått har mängder av efterföljare passerat revy. Lars Nylin smuttade på ett glas rödvin, tände sin kandelaber och författade denna runa.

PÅ OMSLAGSBILDEN till albumet »Five Leaves Left« står den engelske sångaren och poeten Nick Drake i ett kargt vindsrum och sneglar ut genom ett öppet fönster. Det är våren 1970 och Drake är 21 år.

Postat i:diskografi, Lars Nylin, POP #03, Döda poeters sällskap, Lars Nylin

[POP #3] Joy Division & New Order diskografi

Unknown Pleasures

[1979] Factory, Fact 10

All modern rockmusik som spelades in under det tidiga 1980-talet utgick från den här skivan. Det monotona trumspelet, de melodiska basgångarna, den katedralstora produktionen; allt har kopierats och förvaltats av ett otal artister sedan dess. Ingen lyckades dock kopiera intensiteten i »Unknown Pleasures« som fortfarande ger brännmärken på lyssnaren. »She’s Lost Control«, där Curtis delvis sjunger om sin epilepsi, är en kärlekssång Robert Johnson hade gett en arm för att ha skrivit. »A New Dawn Fades« är den inspelning Jim Morrison försökte göra med »The End«.

Postat i:diskografi, Jan Gradvall, POP #03, Jan Gradvall, Joy Division, New Order

[POP #4] Elva japaner i en liten ask

CLEMENTINE

En Privé

Sony SRCS 5898 [1992]

Franskfödda Clementine målar stilleben av bersåpopens allra delikataste frukter. Hennes självklart erotiska aura och paranta röst svassar utmärkt till Kenji Ozawas Bacharach-arrangemang.

Postat i:diskografi, Kjell Häglund, Marcus Törncrantz, POP #04, Kjell Häglund, Marcus Törncrantz

[POP #4] PSBgrafi

Please

[album, 1986]

Framstår alltmer som det renaste, mest knivskarpa album Pet Shop Boys gjort. Allt kretsar kring samma fyra ackord. Arrangemangen verkar nästan nonchalant ihoprafsade, men det är just där i charmen, för att inte säga magin, ligger.

Postat i:Andres Lokko, Christian Bartholdsson, diskografi, POP #04, Andres Lokko, Christian Bartholdsson, Pet Shop Boys

[POP #5+6] Dandografi

Surt, sa Evan om de egna albumen, när han fick i uppdrag att själv sätta betyg på Lemonheads samlade albumproduktion:

Hate Your Friends

Taang! 15/Border [1987]

»Vi kom direkt från high school; kunde inte spela och hade inte en aning om vad vi sysslade med. Själv står jag inte ut med den, men där finns några bra låtar. Förmodligen en av våra bästa plattor…«

Postat i:diskografi, Martin Jönsson, POP #05+06, Lemonheads

[POP #5+6] ORUPgrafi

ORUP

WEA 242 264 [1988]

Den glenmarkskt karakteristiska struttigheten har inte åldrats väl. Så fem år senare är det »Jag vågar inte sova längre« — den första i Orups klassiska svartsjuketrilogi — och »I himmelen«, det närmaste någon svenskspråkig artist kommit till Barry Whites självsäkra sängkammarsoul, som berättigar solodebutens plats i historieböckerna. Och »Från Djursholm till Danvikstull« förstås.

Postat i:diskografi, Lars Nylin, POP #05+06, Lars Nylin, Orup

[POP #8] Elvis Costello är kung

My Aim Is True

[1977] Stiff 3

»Romeo was restless he was ready to kill, he jumped out the window ’cause he couldn’t sit still!«

Jag var tretton och levde upp till min favorittextrad: vek mina första (överdimensionerade) turn-ups på jeansen, intog en knäande pose och hoppade genom spegelbilden i pojkrumsfönstret.

Postat i:diskografi, Kjell Häglund, POP #08, ELVIS COSTELLO, Kjell Häglund

[POP #12] The Cramps

Femton år och tio skivor med rockmusikens fräckaste likplundrare. Lennart Persson tar hjälp av Poison Ivy Rorschach för att plöja igenom The Cramps samlade verk.

Postat i:diskografi, Lennart Persson, POP #12, Lennart Persson, The Cramps