
Sex personers långa färd mot stjärnorna och den bitvis tragiska historien om hur ett benigt miffo från Sheffield blev en hjälte för oss vanliga människor.
Jag brukar inte göra anteckningar innan spelningar för jag tycker att man alltid ska vara spontan, eller hur? Jag tycker att man ska vara i ögonblicket. Vi är här och ni är där — vi gör vår grej och så ser vi vad ni tycker. Men jag satt och funderade i tältet i dag och skrev faktiskt ner några saker. Jag ska se… ärtor, morötter, nej det var min shoppinglista. Okej, jag har sagt det mesta redan, man kan inte köpa känslor, man kan inte köpa något som är värt att ha. Och… om man verkligen vill något, då kommer det att hända. Jag tror på det. Det är faktiskt därför vi står på den här scenen efter 15 år, för vi ville att det skulle hända, förstår ni vad jag menar? Så om en gänglig fåne som jag kan göra det, och dom här människorna, då kan du också det, alright?
Jarvis Cocker till 100.000 besökare på Glastonburyfestivalen, den 24:e juni 1995.
Läs hela artikeln
Postat i:POP #14, Stefania Malmsten, Pulp, Stefania Malmsten