TARNATION
Mirador
4AD/MNW ILR
Då Tarnations upphovsmakerska, sångerska, låtskriverska och centralgestalt Paula Frazer vid fjorton års ålder flyttade från pyttelilla Sauteee Nacoochee till nästan lika pyttiga Eureka Springs befolkades staden av 1500 personer och en jesusstaty. Statyn, som stod strax utanför staden och vakade över invånarna var från början tänkt att bli så hög att den skulle ha behövt ett varningsljus i törnekronan för att inte bli påkörd av flygplan. Men planerna hade ändrats och Jesus fick knäböja, så att han slapp lamporna. I den djupt religiösa staden, dit turister brukade vallfärda bara för att beskåda invånarna och deras fromhet sjöng Paula Frazer i sin far prästens kyrkokör. Men runtomkring allt det familjära och kyrkliga fanns Amerikas vidsträckta prärie, vars historia är allt annat än from.
Postat i:Album #23, Betyg 07, Madelaine Levy, Madelaine Levy, Tarnation
Matthew Sweet håller på att bli gammal. Inte för att det rör mig i ryggen: jag tröttnar aldrig på män som han. Den ljusa rösten, de smått självömkande, ibland tragiskt bittra texterna. För min del får rockhistorien innehålla hur många Matthew Sweet som helst.
På Barfundles strand, som i verkligheten ligger i Gorky’s Zygotic Myncis hemland Wales, vandrar underbara melodier kors och tvärs. Korta små slingor, lätta som älvor, sätter djupa avtryck i sanden. De finns i överflöd, och avtrycken blåser snart igen eller täcks av nya.
Standards är en svensk upplaga av Edie Brickell And The New Bohemians. Precis som flera av de brittiska b-tjejbanden (Sleeper, Salad och så vidare) kunde Standards ha blivit ett nytt Blondie. Men tyvärr är de inte ett magstarkt band med ambitionen att göra klassisk flickpop. I deras väg ligger — snarare än oförmåga att snickra fina melodier eller andra musikaliska brister — den typiskt svenska präktigheten.