[POP #10] Bob Dylan – Blood on the Tracks [1975]

Bob Dylan
Blood on the Tracks [1975]
Producent: Phil Ramone Studio: A&R Studios, New York och Sound Eighty Studio, Minneapolis # Columbia SC 33235

»NOW I’m going back again
I’ve got to get to her somehow
All the people we used to know
They’re an illusion to me now
Some are matematicians
Some are carpenters” wives
I don’t know how it all got started
I don’t know what they’re doing with their lives.«

Postat i:Lars Nylin, POP #10, Bob Dylan, Lars Nylin

[POP #10] Van Morrison – Astral Weeks [1968]

Van Morrison
Astral Weeks [1968]
Producent: Lewis Merenstein Studio: Century Sound Studios, New York # Warner WS 1768

ALLT tyder på att Van Morrisons »Astral Weeks« är resultatet av en minutiöst förberedd inspelning. Sångerna är långa, translika, intuitiva, men ändå under fullständig kontroll. Textmassorna presenterar lika många suggestiva utsvävningar, men tycks skrivna som i symbios med de komplexa musikaliska arrangemangen.

Postat i:Lars Nylin, POP #10, Lars Nylin, VAN MORRISON

[POP #10] Marvin Gaye – What’s Going On [1971]

Marvin Gaye
What’s Going On [1971]
Producent: Marvin Gaye Studio: Motown Studios, Detroit # Tamla T310

UNDER sjuttiotalets första år var Marvin Gaye i bästa fall en skugga av den Gaye som på sextiotalet presenterat sig som en av soulmusikens mest pålitliga hitleverantörer. Han hade inte turnerat på två år, han hade såväl äktenskapliga som personliga problem, hans drogfixering blev allt större. Den svarta medborgarrättskampen och Vietnamkriget bekymrade honom djupt — hans bror Frankie hade sänts dit och rapporterade hem om sina mardrömsupplevelser. Samma år avled dessutom hans duettpartner Tammi Terrell. Marvin Gaye, då 32 år, var i den situationen inte särskilt intresserad av att fortsätta leverera de två-tre minuter korta soulbagateller som hans skivbolag Motown önskade.

Postat i:Lars Nylin, POP #10, Lars Nylin, Marvin Gaye

[POP #1] Pink Floyd

En grupp som Pink Floyd kräver en lång ingress. Helst ska den vara lika episk, storslagen och bombastisk som gruppens nya CD-box »Shine On«. Men POP har inte hur mycket utrymme som helst. Så Lars Nylin får stå för det bombastiska i denna summering av en supergrupp som snart haft lika många skepnader som en katt har liv.

NÅGONTING HAR HÄNT. Någon har svept med ett trollspö och rensat luften från alla oskrivna lagar om beat-tvång, rap-tvång och distortions-tvång.

Postat i:då, Lars Nylin, POP #01, Lars Nylin, Pink Floyd

[POP #2] Niclas

NÄR NICLAS FRISK var elva år ville han bli tävlingscyklist. Men tyvärr blev han aldrig någon Gösta Fåglum. Det var illa nog att Niclas saknade lokalsinne och körde vilse under sin enda tävling. Än värre blev det när han under en träningstur blev påkörd av en rattfyllerist. När det hände bestämde han sig för att koncentrera sig på sin andra hobby, rockmusiken.

Postat i:Lars Nylin, POP #02, Atomic Swing, Lars Nylin, Niclas Frisk, Svenskarna och deras skivhyllor

[POP #2] Karin

SKA MAN HITTA sanningen om Karin Wistrands skamliga förflutna bör man gå sängvägen. För det är under sängen som sångerskan i Lolita Pop förvarar det som inte platsar i hennes skivhyllor. Bakom resväskor, tidningshögar och sedan länge bortglömda smycken, finner man det som skulle skämmas intill Patti Smiths och Lou Reeds kompletta kataloger. Det är generade storheter som inte ens den snällaste skivbörs tar emot gratis: Röda Bönor, Tommy Nilsson, Gary Moore, Grus I Dojan…

Postat i:Lars Nylin, POP #02, KARIN WISTRAND, Lars Nylin, LOLITA POP, Svenskarna och deras skivhyllor

[POP #2] Erik

»JAG ÄR INTE så petig med plattor, tror inte ens att särskilt många skivor ligger i rätt omslag.« Den som tror att Erik Gadd tillhör sorten som om kvällarna sitter med croupierskärmen på och analyserar sin samling med exklusiv soulfunk är definitivt vilse bland synkoperna.

Postat i:Lars Nylin, POP #02, ERIK GADD, Lars Nylin, Svenskarna och deras skivhyllor

[POP #3] Döda poeters sällskap

Den kraftfulla rösten hos en innerlig trubadur. En akustisk gitarr eller ett ensamt piano. Några välformulerade ord om livet och evigheten. Det har gått 30 år sedan Bob Dylan uppfann pop-poesin. Under åren som gått har mängder av efterföljare passerat revy. Lars Nylin smuttade på ett glas rödvin, tände sin kandelaber och författade denna runa.

PÅ OMSLAGSBILDEN till albumet »Five Leaves Left« står den engelske sångaren och poeten Nick Drake i ett kargt vindsrum och sneglar ut genom ett öppet fönster. Det är våren 1970 och Drake är 21 år.

Postat i:diskografi, Lars Nylin, POP #03, Döda poeters sällskap, Lars Nylin

[POP #5+6] ORUPgrafi

ORUP

WEA 242 264 [1988]

Den glenmarkskt karakteristiska struttigheten har inte åldrats väl. Så fem år senare är det »Jag vågar inte sova längre« — den första i Orups klassiska svartsjuketrilogi — och »I himmelen«, det närmaste någon svenskspråkig artist kommit till Barry Whites självsäkra sängkammarsoul, som berättigar solodebutens plats i historieböckerna. Och »Från Djursholm till Danvikstull« förstås.

Postat i:diskografi, Lars Nylin, POP #05+06, Lars Nylin, Orup

[POP #5+6] Orup

»Jag kommer hem till dig«, sjunger Orup på sitt femte soloalbum »Jag vände mig om, men det fanns ingen där«, men POP:s Lars Nylin lurar man inte så lätt. Han åkte helt sonika hem till Orup och tvingade honom att bjuda på frukost.

»NU FÖR TIDEN läser jag helst lite mer litterär litteratur. Jag blir nästan sur på mig själv. Jag har ju alltid höjt en fana för det lättsamma.« Thomas Orup Eriksson kommenterar att han i dag hellre slukar den burleske svensken Sture Dahlström än sin gamla favorit, Stephen King. Ingen, inte ens Per Gessle, har som Orup så. oblygt dragit en lans för den rättframma populärkulturens rätt till en gnutta respekt. Redan tidigt i karriären sa han: »Pop ska sälja — annars har den inget existensberättigande«. Med undantag för engelskspråkiga »Orupean Songs« (som 1991 »bara« sålde 70.000 exemplar) har han fått slippa äta upp sina ord.

Postat i:Lars Nylin, POP #05+06, Lars Nylin, Orup