MONIFAH
Moments… Moods
Uptown/MCA
Kanske var det åsynen av bollformade Heavy D dansandes i enorma regnkläder som först fick en att förstå att han inte var ännu en klonad hip hopare i mängden. Heavy D är en av de få rappare som behållit respekten bland sina Hilfiger-klädda kollegor trots hitbetonade låtar och föräldravänliga texter. Han drar sig varken för dansremixar eller hångelversioner av sina låtar, och ändå inleds hans förra skiva, »Nuttin” But Love« från 1994, med en drygt fem minuter lång kärleksförklaring från folk som Q-Tip, Kool G Rap och Spike Lee.
Postat i:Album #20, Betyg 07, Johanna Swanberg, Johanna Svanberg, MONIFAH
När jag gick i snobbigt förortsgymnasium och kände mig annorlunda för att jag gick på hip hop-klubb på helgerna, fanns det en kille i min skola som hade ett House Of Pain-klistermärke på jackan. I honom kändes det som om jag hade någon som åtminstone på något sätt delade min kärlek till hip hop. House Of Pains hit »Jump Around« spelades några gånger i Conkreet Jungles källare på Vasagatan, Everlast var snygg och gruppen var polare med Ice-T.
När pojkarna i Onyx föddes skrek de — och fick uppmärksamhet. När de blev äldre och bara var helt vanliga amerikanska, svarta killar, utan skivkontrakt inom synhåll, kom de ihåg det smarta tricket från födseln.
The Groove Corporation är en ny upplaga av Birmingham-kvartetten som förut var Electribe 101; Brian Nordhoff, Joe Stevens, Les Fleming och Brian Cimarosti.
Umeås hip hoppare Bakers Of The Holy Breads debutskiva är oerhört pretentiös. Tonen är undervisande — lyssna på de äldre, rasister är dumma, vi är äkta — och avsaknaden av humor är total.
För bara några år sedan kallades popnissen Mauro Scocco Sveriges soulkung och Papa Dee var det närmaste vi hade en känd rappare.
