HOWIE B
Music For Babies
Polydor/PolyGram
Glasgow-sonen Howie B har arbetat som antingen tekniker, producent eller allmän stämningssättare med bland andra Soul II Soul, Tricky, Skylab, Brian Eno, Björk, Massive Attack och Goldie. Han har också spelat in trip hop-tolvor för Mo’Wax, han driver sin egen sparsmakade etikett Pussyfoot, han var delaktig i Enos och U2:s Passengers-projekt och har nu anlitats för att vibrera fram förmodat coola stämningar vid inspelningarna av U2:s nästa album. Och så har han — viktigast av allt — skaffat barn.
»Music For Babies« är Howie B:s instrumentala konceptalbum om sin nyfödda dotter Chilli, och det är en tilltalande idé: discjockeys gör musik, gränsen mellan producent, tekniker och musiker tonar bort, fler och fler skivor säljs för sina rytmer, sina atmosfärer, sina »vibes« som Howie B själv skulle ha uttryckt det, snarare än för melodier och refränger; det finns ett stort utrymme för abstrakt musik, en av den abstrakta pop/dansmusikens intressantaste och mest eftertraktade figurer är Howie B och nu har han gjort ett helt album för bebisar. Trevligt.
Titeln knyter an till Brian Enos ursprungliga idé om ambient som musik designad för valfria koncentrationsnivåer och för speciella syften — »Music For Airports«, »Music For Films«, »Music For Babies«. Att Howie B:s långsamt vibrerande, flytande ackord, hans barnsligt enkla melodislingor och hans aktsamma behandling av favoritekomaskinen Echoplex försöker beskriva ömtåliga organiska processer råder det heller ingen tvekan om. Större delen av musiken tycks utspela sig medan barnet fortfarande befinner sig i livmodern, men mest övertygande är ändå den klart levererade »Allergy«, med sin ojämna, nervösa puls av kliande och skrapande ljud.
Men i första hand är »Music For Babies« en skapare av atmosfärer och en framkallare av associationer. Jag vet inte exakt vad Howie B tänkt sig, men »Here Comes the Tooth« — med virvlande futuristiska syntslingor och ett mjukt, minimalistiskt groove — får mig att hallucinera filmsekvenser där en gigantisk glänsande tand sveper fram genom världsrymden, snarare än någonting som äger rum i en mun. Och under »Cry« ser jag Howie B framför mig när han försöker trösta sin gråtande dotter genom att försiktigt klinka fram en barnramsemelodi på en omöjlig träxylofon av miniatyrstorlek. I slutet av låten hörs ändå ekande barngråt i bakgrunden (Chillis, antar jag), men bara långt borta, som om Howie själv krupit in i en skyddande livmoder (ett par hörlurar, kanske) för att slippa oväsendet.
Det är då jag inser att »Music For Babies« egentligen är »Music For Parents«. Det här är inte i första hand trygghetsskapande musik för nyfödda barn — mot livmodern har Howie B:s bubblande syntsjok och grovkorniga beats knappast någon chans — utan varm och kärleksfull ambient-trip hop-avkoppling för nyblivna föräldrar.
Sebastian Stebe
Filed under: Album #17, Betyg 07, Sebastian Stebe, Howie B, Sebastian Stebe
Tidskriften POP revisited 