B12
Electro-Soma
Warp/Border 9
Michael Golding och Steve Rutter är pojkarna bakom en rad skivor under olika gruppnamn (Red Cell, Musicology, Cmetric) på egna etiketten B12. Nu har skärpta Sheffield-bolaget Warp gett ut en samlingsplatta med deras bästa ögonblick så här långt.
B12 handlar om en speciell sorts techno som ligger och vibrerar så långt ut i housemusikens universum att den bara kan plockas upp med rymdteleskop. Det handlar inte om att dansa natten lång utan att lyssna uppmärksamt, fundera över musiken och kanske också i slutändan förstå den.
Ibland är de nästan farligt nära att slå knut på sig själva i sin jakt att skapa låtar som vrider och vänder sig runt sin egen axel likt loja asteroider. Men i slutändan ramlar all kosmisk materia samman i ett mönster som inte skiljer sig så mycket från de ljusspår som vanlig dansmusik lämnar efter sig.
Deras ambienta låtar innebär inte en massa ljudeffekter eller någon smygtassande pianoslinga utan massiva pulserande syntmattor som hämtar både det ena och det andra från Tangerine Dream och en elektronisk Steve Hillage. »Soundtrack of Space« och »Static Emotion« låter som den bakgrundsmusik som blev över från inledningen till filmen »Bladerunner«. Däremellan tickar de lätta electrorytmerna fram och tillbaka mellan Detroit, London och Berlin på ett så ledigt sätt att många av städernas ledande housemusiker bara kan titta på i ren avund. Att i det här sammanhanget göra jämförelser med andra så kallade technoartister som 2 Unlimited, Felix och Cappella förefaller helt absurt. B12 befinner sig på en våglängd dessa aldrig hört talas om.
Trots att all musik är syntetisk lever den sitt eget liv bortom maskinerna. Dagens elektroniska musiker har en fingertoppskänsla för hur man gör melodierna levande på ett sätt som ingen kunde föreställa sig för tio år sedan. Då var elektroniken och iskylan en attityd i sig. Här används syntarna till att göra musik som i grund och botten är akustisk.
Bilden på inneromslaget till »Electro-Soma« är värd en recension i sig. I en futuristiskt degenererad stad slussas människor på löpande band in i en byggnad; »Warp«, och kommer ut med inbyggda Terminatorliknande hörlurar med antenner, inställda att ta upp utsändningarna på B12:s frekvenser. Bilden är lika mycket ett konstverk i sig som en ironi över B12:s egen pretentiösa framtoning.
»Electro-Soma« kräver att man ger den både en och två chanser innan man kan börja upptäcka allt skivan innehåller. När insikterna väl startat hakar den sig fast i skrymslen i hjärnan man inte ens visste existerade. Har du någonsin undrat hur den virtuella verkligheten 1993 låter? Här är chansen att bli upplyst.
Christian Bartholdsson
Filed under: Album #03, Betyg 08, Christian Bartholdsson, B12, Christian Bartholdsson
Tidskriften POP revisited 